Tiff’s P.O.V

Adrenalinet pumpade runt, det var dags nu, min allra första modevisning, stora modevisning. Detta var London Fashionweek. Jag var modell för Stella McCartney.

”Tiffany, är du redo?”, frågade en man med walkie talkie.

Jag suckade och kollade nervöst runt.

”Ja, jag är redo”, sa jag med torr röst.

Precis då skickade han ut mig på catwalken. Jag tog ett steg, sedan två.. Jag hittade en takt som passade den höga musiken. Jag kollade ut mot publikdiket. Alla kollade på mig. När jag var yngre uppskattade jag absolut inte uppmärksamhet, inte så att jag uppskattade den så mycket nu. Jag hade alltid varit osäker om mig själv. Men när jag är ute på mina modelljobb blir det som om jag sätter på mig en mask, jag blir en helt annan person.

Till slut kom jag fram till slutet av catwalken. Jag stannade och gjorde en pose, innan jag vände smidigt igen. Nu passade jag på att koppla av en lite och fokusera lite mer på publiken. Jag såg många artisters ansikten jag kände igen, men de flesta ansikten var designer eller något som hade med mode att göra. När jag kom fram till där jag började klev jag snabbt av och ställde mig vid de andra som hade gått klart. Som grädde på moset fick alla modeller gå efter Stella McCartney i ett långt led ut igen och tillbaka. Detta var verkligen drömmen.

Aila’s P.O.V

”INES, ge tillbaka min mobilladdare!”, hörde jag Antonia skrika från vardagsrummet. Såhär var det när vi bodde under samma tak. Jag, Ines och Antonia.

”Hallå, min funkar inte! Jag lånar bara”, skrek Ines tillbaka.

”Jo, det sa du angående mina Jimmy Choo ballerinor också”, muttrade Antonia tillbaka. ”men vad hände med de då? Jo de försvann tydligen”

Jag började bli riktigt irriterad, vilket jag brukade bli när någon störde min sömn. Enligt min mobil var klockan ungefär halv tre på eftermiddagen, och jag var fortfarande nerbäddad i sängen. Det kanske ändå var meningslöst och fortsätta min värdefulla sömn, och jag hade ingen lust att sova bort hela dagen. Men det kanske var värt det ändå, med tanke på att jag och tjejerna skulle ut och fira Tiff idag.

Efter en stund till då jag degade mig i sängen klev jag äntligen upp och hasade mig mot badrummet. Jag klev in till duschkabinen och satte på den varmvattnet. Vattenstrålen brände mot min rygg och jag kunde inte låta bli att inte pipa till av smärtan. Det hade varit en trög vecka så till slut bestämde jag mig att nog ändå fixa till mig. Så det fick bli bodyscrub, ansiktsmask och hårinpackning också, och eventuellt passade jag på att raka benen. Till slut klev jag ut ur duschen och det doftade melon efter mig.

Sofia’s P.O.V

Jag hade ingen aning om vad jag skulle hitta på fram till att jag och tjejerna skulle ses, vilket var om fem timmar. Jag tog loss min iTouch som satt fast i min och Tiff’s högtalare och öppnade min så kallade walk in closet. Jag rotade fram joggingbyxorna och en matchande tröja. Vädret var inte så kallt ute, så jag drog endast på min slitna och överanvända vita hoodie från Abercrombie. På vägen till hallen smög jag in i Tiff’s rum och snodde hennes joggingskor och snabbt satte jag på mig de. Sedan öppnade jag den tunga ekdörren och sprang nerför trappan istället för hissen som uppvärmning. När jag väl kom ut på gatan satte jag min iPod på shuffle och började springa. Jag visste inte vart jag var på väg, så jag sprang bara rakt fram och när det svängde då och då. Jag tänkte inte på tiden och jag sprang bara på. Tills slut när jag kände mjölksyran pumpa i mina ben stannade jag upp en snabbis och tog upp min iPod som visade med hjälp av en app att jag hade tagit mig drygt sex kilometer. Jag log imponerat, det var flera veckor sedan jag har sprungit en runda. Jag samlade ihop krafterna och började ta en genväg hemåt, och som sällskap hade jag min gode vän musik.

Antonia’s P.O.V

Medan mina rumskamrater bestämde sig för att hålla på med sitt, det vill säga vara osocial, satte jag mig i soffan med datan i knät. Tre timmar senare skulle jag, Aila, Ines och Sofia ut och träffa Tiff, som hade nyss gått för London Fashionweek, och för Stella McCartney. Jag scrollade igenom facebook samtidigt som jag kände småhat för ungefär alla. ”Tråkig. Äckel. Attentionwhore”, satt jag och mumlade för mig själv.

Ett tag senare stod jag framför spegeln helt nyduschad och drog fram min nya klänning från Forever21, favoritaffären.

”Antonia, får jag sno den där parfymen?”, frågade Ines som stod vid dörrgaveln klädd i en klänning från samma affär som min kom från.

”Eh, det beror ju på vilken du pratar om?”, jag såg på henne.

”Asså den där.. Vad heter den nu igen? Som den där staden i Brasilien?”

Jag stod där och flinade mot henne. Hennes geografikunskaper var de värsta jag hade stött på, och jag menar det,

”Rockin’ Rio?”

Hon log,

”Ja! Just det”, hon log brett. ”får jag låna den?”

”Varför inte?”, jag pekade på flaskan som jag knappt hade rört.

Hon gick fram och sprayade lite innan hon snabbt försvann ut igen.

Ines’ P.O.V

Vi var klara. Jag kände att kvällen skulle bli galant. Vad ska man säga? Först en middag, på någon maffig restaurang, sedan en fest. Perfekt kväll, helt enkelt. Med mina tjejer. Sofia hade kommit över till oss och inte långt efter det kom en limousin. Jag satte mig ner med ett brett leende på ansiktet.

”Så, skål för Tiff som för tillfället inte är närvarande!”, sa Aila och vi alla skålade.

Jag började långsamt på kvällen, med endast lite Absolut Vodka, med smak av mango. Jag ville vara nykter tills det var dags att släppa lös, sedan ville jag inte dricka så mycket att jag behövde besöka toaletten en massa.

”Vart ska vi åka först?”, frågade jag.

”Hämta upp Tiff, vi måste ju hämta upp den vi ska fira”, skrattade Sofia.

Vi alla skrattade med och skålade ännu en gång. Efter tjugo minuter i London’s bilkö kom vi fram till något ställe med massa personer. Allt från fotografer, kända, designers.. Ja typ alla. Vi ringde upp Tiff som dök upp i en snygg, svart klänning.

”FLAWLESS!”, skrek jag när hon klev in i bilen.

”Man tackar”, hon log. ”så vart är vi på väg?”

”Det du..”, Antonia flinade.

Kvällen kunde härmed börja!

----------------

----------

Hejsan alla! Jag är fullt medvetande över att jag har en tidigare fanfic, men den lägger jag undan redan efter första kapitlet. Iallafall är denna min nya, som jag har valt att kalla för One Direction: Love is Limitless pga idébrist, men det duger! :)

Snälla sprid vidare bloggen och kommentera ifall du vill ha mer. Än så länge kommer det nog bara några få kapitel utan killarna i bilden. Kram.