Chapter 1 - Party hard & Hangover


Antonia’s P.O.V

 

Jag visste inte vad jag och Aila riktigt höll på med, vi roade oss bara egentligen.

”En till tack”, skrek jag till bartenden.

Han sa inget, utan bara satte igång med en till Dry Martini åt mig. Så fort jag fick den började jag smaka på den och det slutade med att jag hällde i mig allt. Jag såg mig runt, Tiff satt med en Sprite, vad höll hon på med? Jag flyttade mig närmare henne och beställde ännu en Dry Martini åt henne.

”Här! Drick nu”, jag flinade. Jag började tappa kontrollen lite, och det verkade som om alkoholen hade spridit sig och hade börjat verka.

”Jag dricker den ifall du lovar att inte supa dig helt full och glömmer bort allting”, sa hon och började ta minimala klunkar av drinken.

Jag nickade och log innan jag tog mig upp på dansgolvet och släppte loss. Jag kunde inte låta bli att börja dansa loss med någon mörkhårig kille, fina ögon hade han också. Det började med bara lite vanlig dans, men tills slut blev det närkontakt. Folk började kolla på oss och busvisslade, eller väldigt många la till honom, oss.

”Vad heter du?”, viskade jag i hans öra.

Han log bara, han sa inget. Han tog tag i min midja och började dansa vidare.

”Låt mig veta ditt namn först?”, viskade han tillbaka. Jag rös. Hans accent. Jag ville bara kyssa honom, men jag tror nog att jag avstår med tanke på folks ögon. Än så länge skulle jag bara bjuda på en intim dans.

”Antonia, men kalla mig Toni”, jag såg på honom. Jag kunde inte låta bli att stirra in i hans ögon. Det kändes som om de tog mig till en annan värld, dessa ögon berättade så mycket om honom. ”nu kanske du vill svara på vad ditt namn är?”

”Zayn”

Jag kastade ett öga på de andra tjejerna. Ines och Tiff satt i ett hörn, jag såg att de hade hällt i sig tillräckligt mycket så att man kunde se att de knappt var nykter längre. Fast hur mycket de än försökte att sluta med att dricka fortsatte de med att ta små klunkar var av någon vodka flaska de hade skaffat sig.

”Får jag presentera dig för min vän?” han gav mig en blick ingen annan hade gett mig förut.

”Absolut” jag hoppades nu bara att han skulle förstå att ifall det skulle bli något, så skulle jag inte vilja ha någon annan.

Han tog min hand och drog med mig till något bord där en kille med brunt hår som hade perfekta lockar, först såg jag inte hans ansikte men när han väl kollade upp började jag förstå vilka dessa personerna var, vem det var jag hade dansat med.

”Harry” han log brett, men något sa mig att leendet visade mer glädje än vad han kände sig. Framför honom låg ett halvtomt glas och hans mobil.

”Toni” Zayn slog sig ner bredvid honom så jag gjorde detsamma.

Medan killarna satt och pratade med varandra, och väldigt mycket med mig också, oroade jag mig ifall Zayn redan var på gång med någon, eller i värsta fall redan tillhörde någon. Ju mer de talade, och ju mer folk som började prata med de blev jag allt mer bergsäker på att dessa killar inte var några vanliga, utan några från det där fenomen-bandet. Några från One Direction.

 

Aila’s P.O.V

 

Någon gång runt klockan två på eftermiddagen spärrade jag upp ögonen och stirrade rätt upp på den stora lampan i mitt, vårt, vardagsrum. Jag låg med världens huvudvärk och försökte komma på gårdagen. Med tanke på doften av mina kläder betydde det att jag hade varit ute, eller det kom jag iallafall ihåg. Dock undrade jag hur mycket jag spårade ur igår, med tanke på att ‘Spåra Ur’ var mitt mellannamn.

”Aila, är du vaken?” Tiff låg på soffan med benen i knät på Sofia som också var vaken, som var den enda som verkade må mest okej av oss.

”Jag tror det” mumlade jag. ”känns dock som om jag är där någonstans i mellan”

Sedan var det knäpptyst för ett tag. Det enda ljudet mina öron kunde uppfatta var tunga andetag från Ines och trafiken utanför. Jag klev upp, och det gjorde jag alldeles för fort så i några få sekunder kändes det som om huvudet skulle gå i bitar och som om synen hade försvunnit. Jag gick in till badrummet och tog av mig alla kläder och slängde in de i tvättmaskinen och satte på den strax innan jag hoppade in i duschkabinen. Väl där inne gjorde jag allt för att få bort alkoholstanken, och även den äckliga känslan. Men efter ett tag började minnen dyka upp igen, eller mest av allt Toni’s napp. Jag flinade tills jag fick schampo i ögat.

”Fy satan” skrek jag och sköljde allt vad jag kunde bort schampot, vilket bidrog till att det blev bättre men även till att det började svida lite mer.

Perfekt! Jag skulle gå hela dagen med ett svullet öga och världens huvudvärk. Inte långt efter incidenten med schampot gick jag ut och beställde ungefär fyra pizzor, eller skulle kunna ha beställt tre, men eftersom Tiff befann sig i huset försäkrade jag mig med en extra.

”Toni, hur gick det med snyggingen igår?” jag satte mig bredvid henne som hade hunnit vakna och duschade i det andra badrummet samtidigt som mig.

”Det gick mycket bra”, sa hon och skrattade.

”Med det menar du...?” Sofia flinade och satte sig på andra sidan om henne.

Antonia skrattade,

”Han är medlem i det där pojkbandet, One Direction”

”NO WAY!” Sofia skrek till så mycket att det gjorde ont i mitt öra, även om hon satt på andra sidan.

”Och det bästa är att han vill presentera de för några”

”Presentera vad?”, Ines kom in i rummet och hängde med i konversationen.

”Snyggingen igår, Zayn, vill presentera er fellows för hans bandkompisar” jublade Toni.

”Vadå band?” Ines såg ingenting annat än förrvirrad.

”One Direction”

”Va? Nej.. Du måste skämta” hon blängde på oss.

Jag skakade på huvudet,

”Hon är fullt seriös babe”

Inombords tvekade jag ärligt talat själv ifall hon inte var lite för full kvällen innan.

--------

----

Hallå i stugan! Än så länge tycker jag seriöst att det är halvtråkigt allt det här, längtar tills man är inne i berättelsen med allt drama och sådant :) Kommetera!


Pilot - Introducing

Tiff’s P.O.V

Adrenalinet pumpade runt, det var dags nu, min allra första modevisning, stora modevisning. Detta var London Fashionweek. Jag var modell för Stella McCartney.

”Tiffany, är du redo?”, frågade en man med walkie talkie.

Jag suckade och kollade nervöst runt.

”Ja, jag är redo”, sa jag med torr röst.

Precis då skickade han ut mig på catwalken. Jag tog ett steg, sedan två.. Jag hittade en takt som passade den höga musiken. Jag kollade ut mot publikdiket. Alla kollade på mig. När jag var yngre uppskattade jag absolut inte uppmärksamhet, inte så att jag uppskattade den så mycket nu. Jag hade alltid varit osäker om mig själv. Men när jag är ute på mina modelljobb blir det som om jag sätter på mig en mask, jag blir en helt annan person.

Till slut kom jag fram till slutet av catwalken. Jag stannade och gjorde en pose, innan jag vände smidigt igen. Nu passade jag på att koppla av en lite och fokusera lite mer på publiken. Jag såg många artisters ansikten jag kände igen, men de flesta ansikten var designer eller något som hade med mode att göra. När jag kom fram till där jag började klev jag snabbt av och ställde mig vid de andra som hade gått klart. Som grädde på moset fick alla modeller gå efter Stella McCartney i ett långt led ut igen och tillbaka. Detta var verkligen drömmen.

Aila’s P.O.V

 

”INES, ge tillbaka min mobilladdare!”, hörde jag Antonia skrika från vardagsrummet. Såhär var det när vi bodde under samma tak. Jag, Ines och Antonia.

”Hallå, min funkar inte! Jag lånar bara”, skrek Ines tillbaka.

”Jo, det sa du angående mina Jimmy Choo ballerinor också”, muttrade Antonia tillbaka. ”men vad hände med de då? Jo de försvann tydligen”

Jag började bli riktigt irriterad, vilket jag brukade bli när någon störde min sömn. Enligt min mobil var klockan ungefär halv tre på eftermiddagen, och jag var fortfarande nerbäddad i sängen. Det kanske ändå var meningslöst och fortsätta min värdefulla sömn, och jag hade ingen lust att sova bort hela dagen. Men det kanske var värt det ändå, med tanke på att jag och tjejerna skulle ut och fira Tiff idag.

Efter en stund till då jag degade mig i sängen klev jag äntligen upp och hasade mig mot badrummet. Jag klev in till duschkabinen och satte på den varmvattnet. Vattenstrålen brände mot min rygg och jag kunde inte låta bli att inte pipa till av smärtan. Det hade varit en trög vecka så till slut bestämde jag mig att nog ändå fixa till mig. Så det fick bli bodyscrub, ansiktsmask och hårinpackning också, och eventuellt passade jag på att raka benen. Till slut klev jag ut ur duschen och det doftade melon efter mig.

 

Sofia’s P.O.V

 

Jag hade ingen aning om vad jag skulle hitta på fram till att jag och tjejerna skulle ses, vilket var om fem timmar. Jag tog loss min iTouch som satt fast i min och Tiff’s högtalare och öppnade min så kallade walk in closet. Jag rotade fram joggingbyxorna och en matchande tröja. Vädret var inte så kallt ute, så jag drog endast på min slitna och överanvända vita hoodie från Abercrombie. På vägen till hallen smög jag in i Tiff’s rum och snodde hennes joggingskor och snabbt satte jag på mig de. Sedan öppnade jag den tunga ekdörren och sprang nerför trappan istället för hissen som uppvärmning. När jag väl kom ut på gatan satte jag min iPod på shuffle och började springa. Jag visste inte vart jag var på väg, så jag sprang bara rakt fram och när det svängde då och då. Jag tänkte inte på tiden och jag sprang bara på. Tills slut när jag kände mjölksyran pumpa i mina ben stannade jag upp en snabbis och tog upp min iPod som visade med hjälp av en app att jag hade tagit mig drygt sex kilometer. Jag log imponerat, det var flera veckor sedan jag har sprungit en runda. Jag samlade ihop krafterna och började ta en genväg hemåt, och som sällskap hade jag min gode vän musik.

 

Antonia’s P.O.V

 

Medan mina rumskamrater bestämde sig för att hålla på med sitt, det vill säga vara osocial, satte jag mig i soffan med datan i knät. Tre timmar senare skulle jag, Aila, Ines och Sofia ut och träffa Tiff, som hade nyss gått för London Fashionweek, och för Stella McCartney. Jag scrollade igenom facebook samtidigt som jag kände småhat för ungefär alla. ”Tråkig. Äckel. Attentionwhore”, satt jag och mumlade för mig själv.

Ett tag senare stod jag framför spegeln helt nyduschad och drog fram min nya klänning från Forever21, favoritaffären.

”Antonia, får jag sno den där parfymen?”, frågade Ines som stod vid dörrgaveln klädd i en klänning från samma affär som min kom från.

”Eh, det beror ju på vilken du pratar om?”, jag såg på henne.

”Asså den där.. Vad heter den nu igen? Som den där staden i Brasilien?”

Jag stod där och flinade mot henne. Hennes geografikunskaper var de värsta jag hade stött på, och jag menar det,

”Rockin’ Rio?”

Hon log,

”Ja! Just det”, hon log brett. ”får jag låna den?”

”Varför inte?”, jag pekade på flaskan som jag knappt hade rört.

Hon gick fram och sprayade lite innan hon snabbt försvann ut igen.

 

Ines’ P.O.V

 

Vi var klara. Jag kände att kvällen skulle bli galant. Vad ska man säga? Först en middag, på någon maffig restaurang, sedan en fest. Perfekt kväll, helt enkelt. Med mina tjejer. Sofia hade kommit över till oss och inte långt efter det kom en limousin. Jag satte mig ner med ett brett leende på ansiktet.

”Så, skål för Tiff som för tillfället inte är närvarande!”, sa Aila och vi alla skålade.

Jag började långsamt på kvällen, med endast lite Absolut Vodka, med smak av mango. Jag ville vara nykter tills det var dags att släppa lös, sedan ville jag inte dricka så mycket att jag behövde besöka toaletten en massa.

”Vart ska vi åka först?”, frågade jag.

”Hämta upp Tiff, vi måste ju hämta upp den vi ska fira”, skrattade Sofia.

Vi alla skrattade med och skålade ännu en gång. Efter tjugo minuter i London’s bilkö kom vi fram till något ställe med massa personer. Allt från fotografer, kända, designers.. Ja typ alla. Vi ringde upp Tiff som dök upp i en snygg, svart klänning.

”FLAWLESS!”, skrek jag när hon klev in i bilen.

”Man tackar”, hon log. ”så vart är vi på väg?”

”Det du..”, Antonia flinade.

Kvällen kunde härmed börja!

----------------

----------

Hejsan alla! Jag är fullt medvetande över att jag har en tidigare fanfic, men den lägger jag undan redan efter första kapitlet. Iallafall är denna min nya, som jag har valt att kalla för One Direction: Love is Limitless pga idébrist, men det duger! :)

Snälla sprid vidare bloggen och kommentera ifall du vill ha mer. Än så länge kommer det nog bara några få kapitel utan killarna i bilden. Kram.


Ang. min kassa, superkassa, uppdatering.

Hey babes..
Jag vet att jag inte har uppdaterat bloggen på sjukt länge. Men nu ska jag åtminstone försöka och skriva lite i veckan och så hehe :) Ni kan alltid nå mig via Twitter om ni vill: @SweetCarrots1D
Puss xx

Pilot: L.A Baby!

Helt plötsligt hördes ett brak. Jag vaknade med ett ryck och såg Niall ligga på hotellrummets heltäckningsmattor med täcket runt sig... Braket hade kommit från när han ramlade ner från sin säng.
"Niall, vakna!", skrek jag och slängde en av de onödiga prydnadskuddarna som brukade pryda sängarna efter att hotellstädarna hade städat.
Niall vaknade inte. Hur kunde han fortfarande sova efter att ha trillat av sängen? Knäppskalle.

Nästa gång jag vaknade var det Niall som väckte mig.
"Liam.. Frukost, du missar den om du inte hoppar upp nu", sa Niall och drog av mig täcket.
Så där låg jag i sängen med massa onödiga kuddar och halvnaken.
"Okej, men ge mig mitt täcke. Känner mig väldigt obekväm om båda är halvnakna", muttrade jag och drog tillbaka mitt täcke.
"Jaja.. Duschen är min före dig! Muahaha..", skrek Niall och skuttade in i duschen.
Jag muttrade och satte på TV:n. På den amerikanska kanalen CBS rullade någon TV- serie jag kände igen men inte kom på namnet på. Jag kollade tyst på det tills Niall kom ut med handduk och jag kände mig ännu mer obekväm. "Snälla handduk, trilla inte ner..", bad jag tyst för mig själv. Som tur gjorde den inte det, så jag sprang in i badrummet, utan att halka eller något på det blöta badrumsgolvet. Det luktade deodorant, Raulph Lauren- parfym och after shave.
"Niall, seriöst.. Badrummet stinker", skrek jag till honom.
Som svar gav han mig sitt allra hånfullaste skratt. Jag suckade och stängde dörren och hoppade in i duschen. När vattenstrålen nådde mitt huvud blundade jag och schamponerade mitt hår. Samtidigt som jag hörde Niall spela upp massa halvdåliga låtar duschade jag klart. Sedan tog jag handduken runt midjan och gjorde samma rutin som Niall gjorde innan mig i badrummet. Deodorant, parfym, men jag använde dock Tommy Hillfigers, och väldigt lite after shave. Sedan kilade jag ut och drog på mig ett par chinos, en vanlig Jack Wills tröja och ett par sneakers från Nike. Sedan tog jag min älskade Blackberry och ringde upp Louis.
"Yoyoyo what's up Liam?", svarade han med en väldigt dålig amerikansk accent.
"Ska vi mötas i restaurangen och käka frukost eller ej?", frågade jag honom.
"Paul kör oss till Wendy's istället..", svarade han.
Louis, Harry, Zayn och även Paul delade en svit som låg lite längre bort, så jag fick dela rum med Niall. Great!

Jag och Niall gick ut ur hotellrummet, och var nära över att glömma nyckelkorten, men för en gångs skull var Niall lite klok som gick in igen när han såg kortet ligga på soffbordet som var överbelamrad med godispapper. Nere i lobbyn Louis, Paul och Zayn.. Men ingen Harry. Antagligen sen, som han alltid är.
"Ingen Harry?", frågade Niall Paul.
"Han kommer väl.. snart", svarade Paul och pekade på någon bekant person med Ray Ban's, och krulligt brunt hår.
"God morgon kära vänner", sa Harry när han såg mig och irländaren. "vem stinker sådär mycket?", sa han när han kände doften, eller stanken, Niall släpade efter.
"Inte jag..", mumlade Niall och försökte spela oskyldig.
Harry skrattade och sedan gick vi till bilen som stod parkerad utanför. Idag vart det inga fans utanför hotellet, konstigt nog.
I bilen satt Niall i passagerarsätet där framme och spelade DJ med sin iPhone inkopplad i högtalarna. Han började och spela Friday med Rebecca Black? Och alla råkar ju veta hur mycket jag hatar henne.
"Niall, stäng av NU!", skrek jag.
Men som sagt, det är Niall vi pratar om.. Det räcker inte med lite skrik för att få honom och sluta. Så jag slog till honom på huvudet och nu garvade Louis så högt att säkert han hördes ut, även om det var hög musik. Niall fortsatte och skratta såg jag klappade till hans huvud ett par gånger till.
"Liam, sluta med det där. JAG KÖR", sa Paul åt mig.
Jag slutade med att misshandla Niall och Niall bytte låt till våran egna Forever Young. Lite bättre än Rebecca, right?
Tills slut kom vi fram till Wendy's och Paul parkerade.
"Hej och välkommen till Wendy's. Vad vill ni beställa?", sa han som jobbade där i kassan.
Vi turades om och beställa, för mig blev det bara en panini och juice. Till skillnad från Niall som beställde två panini's, och lite american pancakes, och massa annat. Vi åt allting snabbt och satte oss lika snabbt i bilen. På väg hem var det ingen som ville agera DJ, så det var mest tystnad i bilen. Vi kom fram till studion och gick snabbt in igen. Allting händer snabbt, nästan för snabbt.
----------------------
-----
Kommentera? (:

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0